Historia

I skogsområdena kring Mellantorp i Hammarland finns en stor grop utsprängt i berget. Sägnen berättar att denna, då betydligt mindre sandgrop, under 1800-talet grävdes med  syfte att fånga vargar i. Ur denna sägnen härstammar företagets namn, Varggropens Sand.

Området med denna s.k. varggrop ägdes i början på 1900-talet av Mathias och Hulda Eriksson,  morföräldrar till en av dagens ägare och tillika VD, Berny Eriksson. P.g.a. ekonomiska svårigheter köpte dock Hammarlands kommun området och ägde det tills 1933 då Bernys moster, Vivian Johansson köpte tillbaka gropen och dess närliggande områden.

Verksamheten i företaget Varggropens Sand startades 1938-39, just innan andra världs- kriget bröt ut. Den finska militären var då den största kunden eftersom militären byggde upp infrastruktur på öarna.  Förutom grus togs Ålands enda humusfria betongsand ur sandtaget och kördes med pråmar till öarna.  Bl.a lagades då vägen till djurvik och betong-sand kördes till hammarudda till befästningarna.

Finska militären körde med ryska lastbilar av märkena molotof och stalinare. Med dessa ryska lastbilar åkte Berny, endast sex år gammal inledde han då sin karriär i företaget. Namnet Varggropens Sand registrerades först i senare skede, men verksamheten med att köra grus från varggropen har således pågått ända sedan andra världskriget.

23 oktober 1945 köpte en av Bernys morbröder, Ruben Eriksson, tillsammans med  Paul Rautelius företagets första lastbil, en Ford med vikt 2425 kg, 85 hästkrafter, lastförmåga 3000 kg och 6.0 x 20 däck. Som jämförelse kan nämnas att lastbilarna som körs med idag har en vikt på 31 ton, totalvikt med släp 60 ton och 480 hästkrafter.

Dåtidens lastbilar kördes med gengas och eldades med ved till den femte juni 1947. Under gengastiden räckte inte gasen till för att komma uppför Varggropsbacken så Berny fick sitta på stänkskärmen och hälla bensin från en koskenkorvaflaska med spikhål i locket direkt ner i förgasaren.

Den första lastbilen användes dock inte bara till att köra grus med, från en båt i västra hamnen kördes även spik som smugglades. Man borde dock ha hållit sig inom lagens ramar då lastbilen beslagtogs av tullen som ertappade smugglarna.  Lastbilen köptes tillbaka i ett senare skede i en tullaktion, men då hade tullen lyckats frysa sönder motorn. Lastbilen skrotades till slut den 1:a november 1948.

Harold Eriksson, även han en morbror till Berny, och Ruben Karlsson inledde grus-körningen på nytt 1948 med en lastbil av märket chevrolet och den 18:eoktober 1949 in-förskaffades en ny Bedford lastbil. 1950 köpte morbror Ruben Eriksson området med Varggropen av Vivian Johansson.

22 mars 1950 utökades lastbilsantalet ytterligare då Ruben Eriksson köpte ännu en ny Bedford lastbil. Då var Berny 14 år gammal och började skotta sand för hand på lastbilen, vilket krävde en hel del muskler och kondition. Både musklerna och konditionen förbättrades avsevärt med tiden då Ålands Centralsjukhus byggdes 1950-1953. Under hela perioden skottades nämligen allt grus som kördes dit för hand. Varje lastbilsflak rymde 2,5 m3. Berny och chauffören Fredrik Wissman beräknade en gång tiden på att skotta 2,5 m3 från markhöjd till flaket, sluttiden blev smått otroliga 6 minuter.

Under varje arbetsdag skottade hjälpkarlarna Sven Josefsson och Berny åt fem bilar var. Lastbilarna kom till gropen för att lastas ungefär en gång per timme, ibland med längre uppehåll. En välbehövlig vila behövdes då Sven skottade 93 lass och Berny 92 lass under en vecka.

Skottandet för hand fortsatte ända tills 1956 då Ruben Eriksson införskaffade den första grävmaskinen, en Temmes. Detta utgjorde ett stort steg i företagets historia, istället för att skotta spadtag för spadtag kunde nu istället 125 liter lastas i ett enda skoptag. (Idag rymmer skopan 5 m3). 1957 började Berny även köra lastbilarna, inte bara lasta dem. Företaget ökade i omfattning hela och när flygfältet byggdes ut 1960-63 körde 40 lastbilar i skift grus från Varggropen. Då arbetade Berny nästan dygnet runt och skötte själv alla reparationer.

Idag med ålderns rätt, tar Berny det lugnare men sköter fortfarande om de stora reparationerna tillsammans med sonen Ture som är arbetsledare.

Första grävmaskinen

Comments are closed.